annaingelstrom

Här går det undan, nu är man i Sydamerika, en helt ny kontinent. 
Första dagen i Panama (förra söndagen) spenderades med att gå rundor och leta efter shoppingcenter. Blev en hyfsad lång promenad tills vi nådde första mallet, där också Hard Rock café befann sig, till min glädje. En god sallad senare med som alltid trevligt sällskap och en pin rikare begav vi oss till ett litet större köpcenter. Clara hade längtat efter att få handla i Panama city men det gjorde inte att jag och Botilda åkte lottlösa därifrån. Det är antagligen inte det som man ska prioritera sina pengar på när man är ute och backpackar på detta viset men det behövdes, speciellt när man har gått rundor i princip samma kläder varje dag i 2 månader nu. 
Under måndagen fick vi flytta ifrån vårt hostel och checka in på hotell då där inte längre fanns plats till oss. Men innan dess lyckades vi äntligen boka vår segling till Colombia. Till sist gick där en segelbåt den 27e som avgick från San Blas öarna och som behövde 3 personer. Denna tur kostade antagligen mer än vad vissa andra segelbåtar tar i betalt men det var passande datum och jag kan säga att jag är mycket nöjd med resan. Det har funnits prat om att man inte skulle få ordentligt med plats eller ordentligt med mat, men var inget problem för oss på denna tur, mer än att man fick lära sig att leva enkelt och inte vara allt för fräsch. Mer om det senare. 
Under måndagen åkte vi iväg för att kolla på Panama kanalen, den som gör att man kan åka mellan Atlanten (carribien) till Stilla havet och tvärtom. Det var enorma fartyg som gick igenom där i slussen, och vi fick lära oss att fartygen som byggs i världen är mätta att klara av att gå igenom Panama kanalen. Det var inte mycket till marginal kvar för vissa fartyg såg det ut som. Efter det begav vi oss för att handla lite fall i fall maten på båten inte skulle vara den bästa.
På tisdagmorgonen blev vi hämtade rätt tidigt, eller rättar sagt vi skulle blivit det men 4x4 bilen som skulle hämta oss var mer än 30 minuter sen och sen fick vi sitta med vår packning i knät i nästan en timmes färd. Jag var allt ifrån glad och fick nästan panik när vi stannade för att tanka. Sen mötte vi upp med en annan bil som tog vår packning, något jag inte var allt för glad över att lämna ifrån mig. Vi hade fått höra dagen innan och sen under bilfärden att vi absolut inte får säga till någon att vi ska segla, vi skulle säga att vi skulle Chichime. De flesta av båtarna avgår inte från san blas öarna men vissa väljer att göra det och tydligen gillar inte Kuna-folket det. Vi var lite lost, vi fick skynda oss på en båt som väntade på oss, det kändes inte bra alls. Vi var inte säkra på hur de två personerna på båten var, så vågade inte ta upp kameran och ta någon bild, men det hade säkert varit helt okej för de körde oss direkt till vår segelbåt, Nani Moana, och kände väl till vår kapten, Sebastian. På båten befann sig ett par från England och en tjej från Schweiz. Efter att ha ätit en sen frukost och inhandlat mat till resan begav viss oss till ön Chichime för ankra där för natten. För att komma i land fick man antingen simma eller ro med den lilla gummibåt vi hade. 
Jag, Botilda och Clara delade en liten sovkoj i fören på båten, det var knappt så att vi fick plats med våra rumpor. Det var inte det lättaste att röra sig heller och det var mycket varmt fast vi hade fönstret lite halvöppet, kunde inte ha det helt öppet för rätt som det var kom det lite droppar av regn. Slutade med att jag sov den tredje natten uppe vid ratten där vi hade lite tak. 
På onsdagen begav vi oss till en ö där det fanns ett rätt stort vrak att snorkla vid, the dog island. Ön där såg helt underbar ut, och lite längre bort kunde man först se en liten ö med lite palmer och sen ännu längre bort en miniö med endast en palm på. Man kunde inte annat än att tänka att man var i paradiset. Vi gick inte av på denna ö för de skulle antagligen vilja att vi i så fall skulle betala, och det var nog ändå bara finare att skåda den från båten. Medan båten körde mellan öarna befann sig jag, Botilda och Clara uppe på fören för att sola, det absolut perfekta stället att sola på för det kom bris och ibland skvätte det vatten på fötterna. Vår segelbåt hade nät som staket så det kändes väldigt säkert att befinna sig där. Det var rätt molnigt ibland men det behövdes också, att vara omringad av vatten och ha en gasande sol hela tiden är inte bra. Molnen gjorde så att man inte alltid fick perfekta bilder att visa, det är tur att man har det riktigt fina kvar i minnet. Vraket var fint och så var snorklingen vi gjorde dagen efter, men inget jättespeciellt, inte som de andra nog tyckte. Vi hade snorklingen på Caye Caulker och dykningen på Utila att jämföra med så det var inget vi spenderade allt för mycket tid med. Efter the dog island körde vi vidare till en ögrupp som hette något i stil med the west hollandi islands, där vi ankrade för två nätter. På vägen dit började vår motor att överhettas och slutade med att vi fick segla den sista biten. Torsdagens lunch blev på ön, där de hade lagat kokosris, med en massa fisk och hummer. Det var en helt fantastisk lunch, speciellt kokosriset, och vi blev alla ordentligt mätta. Det var värt väntan och under tiden kunde man njuta av den underbara utsikten. Man var tvungen att vara försiktig med var man körde, det var mycket rev där och man kunde se en massa vrak från båtar som hade gått på grund och bad att det inte skulle hända oss. Men vår Kapten såg ut att ha koll på saker och ting, måste säga att han var riktigt duktig, han verkade väldigt orolig över om vi hade det bra eller inte för vi sa inte så mycket om det, men det var mest för att vi njöt. Att man var minst sagt inte fräsch gjorde att man inte kunde njuta på samma sätt, kändes det som, så när vi äntligen fick en dusch måndagsmorgon kände vi att vårt leende blev mycket bredare, vad mycket en dusch kan göra. På torsdagen fick jag se hur man gjorde bröd på en gasspis på en båt. Det var en kanadensare som seglade ensam som visade oss hur man gjorde. Han var trevlig men insåg sen att han var väldigt speciell och förstod då varför han seglade ensam. Men många språk kunde han prata och han verkade ha seglat rätt länge, hade en workshop i sin båt för att kunna bygga och laga saker. Brödet blev riktigt gott och där ser man vad man kan hitta på. Jag hade inte klarat mer än en vecka på en segelbåt, i alla fall inte utan en dusch. 
På fredagsmorgonen hoppade jag, botilda och clara i vatten i ett försök för att duscha, håret blev fräscht inte för att det kändes som det varade så länge då man svettades en hel del under natten och dagen. Vid 11 påbörjade vi vår segling, det var en lugn dag men tog ändå ett sjösjukepiller. Vi fångade en tonfisk som vi åt som sushi typ, med wasabi och soja. Gick och lade mig vid 4 för orkade inte längre och tog då ett piller till för att inte vakna dålig. 1,5 timme senare gick jag upp och andades med blev sängen nästan lika raskt igen. Blev ingen middag för varken mig, Botilda eller Clara för vi gick och lade oss vid 7. Vaknade ofta gjorde mig och svettig blev man, som tur var sov clara i en annan säng för det fick inte plats. Dagen efter (lördag) mådde jag jättebra, nästan 12 timmars från och till sömn. Dock hade en av vajrarna till masten gått sönder, så det innebär att vi inte kunde ha hela seglet uppe och vi funderade på om vi skulle kalla på hjälp, men så länge det inte kom någon stor våg (vilket det inte gjorde) var vi okej. Den schweziska tjejen och kaptenen hade varit uppe hela natten och seglat och hållit koll. För det kunde finnas andra båtar ute till havs vilket jag såg två gånger, en liten segelbåt på väg till san Blas öarna (man såg det för att vi såg grönt ljus som kom mot oss och det innebär att det är dess högra sida) och sen en stort kryssningsfartyg mitt på dagen. Jag förstod inte hur de orkade men är glad över att de gjorde det för jag var inte bra på att hålla det i rätt riktigt så jag undvek att hålla i ratten. Vi hade i alla fall en extra vajer med oss som kaptenen hissade/klättrade upp i masten för att sätta fast, det såg allt ifrån stabilt ut, att göra det när båten rör sig och det kommer vågor, men killarna fick till sist rätt på det och vi kunde åka snabbare igen, så snabbt den lilla vinden tillät. Det knakade en massa nere i båten på grund av masten men av någon anledning så slutade det göra det under söndagen.
Under både lördagen och söndagen gick jag och tog en tupplur nere i båten, det fanns inte så mycket annat att göra än att sova. Kände mig väldigt tråkig men det var också välbehövt och skönt. 
Natten mellan lördag och söndag var inte kul alls, jag vaknade och trodde vi skulle gå under eller något. För det hördes en massa men också en sak, vi kom ingen vart, jag kände att vi gungade från sida till sida, inte att fören åkte upp och ner. Jag vågade knappt röra mig för att se vad som händer (än en gång så var det den schwesiska tjejen och kaptenen som var uppe och styrde) men ville samtidigt inte somna, men det gick till sist. Tydligen var det bara att vi stod stilla, var inte mycket till vind. På morgonen när det var i princip vindstilla kom en massa små delfiner fram till båten och vi njöt ännu en gång av deras sällskap. Det känns verkligen som det är sympatiska djur, att de känner av när man behöver dem. För vi hade sett delfiner dagen innan också när masten hade gått sönder. Gick och lade mig rätt tidigt för att vara vaken lite senare på natten när vi skulle anlända till Cartagena. När vi närmade cartagena var det bara att vänta och försöka hålla riktningen till två bojar som var ingången till hamnen. Det var riktigt svårt och jag kollade tydligen alldeles för nära staden för det var inte förrän vi var kanske 50 meter från en av dem som vi upptäckte den. Det är meningen att den vänstra skulle ha ett grönt ljus och den högra ett rött ljus men det var bara den röda som funkade och det var inte riktigt starkt. Det var riktigt läskigt, för om man inte hade kört mellan dem och fortsatt in mot hamnen skulle vi antagligen ha kört emot en mur under vattnet. Muren byggdes under vatten av en massa bråte i olika höjder (ibland är det kanske bara en meter från havsytan medan på ett annat ställe 3 meter) för att skydda staden mot inkräktare. Nu känns det väldigt onödigt att ha kvar den speciellt om man försöker komma in på natten och dem inte är ordentligt upplysta. Så vi ankrade för natten (för där var ingen som kunde hjälpa oss att komma till hamnen förrän typ vid 8 dagen efter) vid 3. Blev en lång segling, på grund av att vajern gick av av någon okänd anledning, och sen var det inte mycket vind vilket kanske var bra för då blev man inte så sjösjuk och sen blev motorn överhettad så vi kunde inte köra med den istället för vinden. Men fram hela och behållna kom vi och efter att vi äntligen fick gå av var det nästan så man sprang till duschen. Det var en av de bästa duscharna jag varit med om, går nog inte riktigt att förklara så ofräsch man kände sig med allt salt och svett på sig. Det var nästan så att vattnet var för varmt men ack så bra man mådde efteråt. Sen var det att hitta internet och frukost/lunch. Jag fick min flygresa för 17:26 till Cali bokad och kollat min mejl. Blev inte att jag upplevde Cartagena något, blev mest att fixa allt med internet och vänta på passet och sen vara lite med Botilda och Clara innan jag skulle lämna dem för ca en vecka. Under resan (tisdag-söndag) var vi i ingenmansland, Vi var utstämplade från Panama och inte instämplade till Colombia förrän måndagen. 
På båten fanns där en toalett som man fick pumpa för att spola och det kom då ut i havet direkt så om man skulle kissa var det bara lättare att hoppa i vattnet för att slippa allt bök. 
Köket var väldigt primitivt men fungerade att användas, jag var dock rädd att jag skulle bli sjösjuk om jag spenderade för mycket tid nere i båten, har en tendens att bli det. 
Under båtresan försökte jag mig på att laga mat, så gott det gick och tyckte jag lyckades rätt bra, det gick till och med när vi var mitt ute på havet, men det var nog främst på grund av det var inte så stora vågor, men det var inte det lättaste att bege sig på. Att koka vatten för att göra spagetti med en gasplatta som man får hålla i medan man lagar maten för att det inte ska tippa över är inte det lättaste, och det slutade med att man fick lite varmt vatten på handen och foten. Disken diskades i saltvatten vilket inte är det fräschaste och antagligen var en orsak till min magvärk under måndagskvällen.
Segling på öppet hav är i alla fall inget för mig, klarar inte av att känna mig så ofräsch och borta från allmänheten, redan efter en halv dag ville både jag och Botilda in på Internet :P Men det avtog efter ett tag, var bara stressad över att komma fram så jag kunde boka flygbiljetten till Cali och Maria. Jag ångrar inte att jag gjorde det, öarna var helt underbara :) 
Sitter just nu hos Maria och ska snart iväg på manikyr och pedikyr för nu orkar jag inte skriva mer så vad som har hänt i Colombia so far kommer senare.
Ha det bra :)