6 days and 5 nights
Jaha, vad skriver man då på sin blogg?
Allt är bara bra med mig, det händer inte så mycket här, går runder och väntar nog på att skolan ska börja så man har något att göra om dagarna, men man väntar ju inte på plugget direkt. Men att träffa nytt folk, för just nu håller jag mig mest inomhus, det är lite kyligt, det är ju inte sommar direkt. Så man fryser ibland, då vill jag inte veta hur vintern blir med -40, men det är i och för sig när det rä som värst. Men kan ni tänka er -30 när man ska gå till skolan, ens ögonbryn kommer att ha isbitar av något slag på sig bara genom den mindre 5 minuter korta promenaden till skolan. Jag får stänga in mig totalt i kläder när jag ska gå ut ur huset, men om de som kommer från väldigt varma länder och aldrig sett snö förrut klarar det så kommer jag klara det.
Familjen är jättetrevlig, men det är lite dålig stämning nu på grund av att familjens två hundar är sjuka. De har fått en smittsam sjukdom kallad Pavel. Gizmo den äldsta åkte till vetrinären i onsdags morse och verkar nu vara utan fara. Ti-Rex den lilla fick åka dit i fredags morse och verkar nu vara utanför fara för vetrinären har inte ringt oss. Så imorgon ska vi åka och hämta Gizmo.
Jag måste säga det är väldigt tyst utan hundarna, och jag hoppas de båda kommer snart tillbaka så det kan vara lite mer glada miner, men det tär på Lucie, min värdmamma.
Hon by the way, lagar jättegod mat, ingen mat jag är van vid och hon säger att hon inte ens har börjat ännu, så jag väntar spännande, även på hennes efterrättar, smakade en igår, carrot and zukini cake :) Det finns bara en sak, de äter inget rött kött, haha, så det blir kyckling ibland och sen kanske fisk, men annars är det mesta vegitarisk. Och det är väldigt stor skillnad för mig som brukade äta kött varje dag, men hon lagar den bra så detta ska nog gå, får väl ta och äta kött när jag är ute :P
Själva resan över till Timmins, fanns det mycket känslor, jag var både glad över att äntligen åka, en sak jag har velat för nästan tre år, men ledsen över att jag skulle lämna allt. Jag tror det skulle ha känts värre för mig om jag hade insett på riktigt att jag nu har lämnat allt och sagt adjö för en lång tid. Jag har fortfarande inte insett att jag är iväg, det känns som jag bara är på semester av något slag. Men måste väl ta och inse snart att det är här jag är och inte hemma.
I Toronto upptäckte jag att mitt baggage inte fanns där och det var ju inte så kul, men jag fick den två dagar senare så jag kunde få mina älskade saker, kläder och laddare till datorn :) Det första jag gjorde när jag kom dit, nästan, var att be om en hamburgare så vi åkte till MacDonalds så jag fick en McChicken, billigare här än hemma by the way.
De två första nätterna i Cochrane gick jag och la mig klockan 9 och gick upp vid 8, sen de nu senaste tre nätterna har jag tvingat mig vara uppe till 11 men jag har bara lyckats somna till 9 typ.
Jag har sett mig lite omkring i Cochrane från bilen, och ja det ser ju inte direkt ut som hemma. Gatorna är helt raka, de har street på ena hållet och avenue på andra, och inget hus är det andra likt direkt. I staden bor där omkring 8000 och det finns typ 15 kyrkor om inte fler, de har tre banker och många hotell/motell och resaturanger. En biograf och en bowling hall. En courthall och två advokatbyror, och lite andra småbutiker. Men bara en mataffär, Giant Tiger :O Sen har de en kedja som heter Canada tire, typ som Bauhouse (eller hur det nu stavas) fast med lite kläder i med, och lite andra butiker, bland annat en väldigt intressant godis och baksaker affär :) staden ligger längs highwayen och alla som ska norrut måste köra igenom det är därför det finns så många sovställen. Och de har så många saker för den närmaste townen är 30 min iväg och den närmaste största staden på 50 000 invånare 1 timme iväg. Får ut och utforska lilla Cochrane någon dag fram över, får skaffa körkort så jag kan se mer.
Just nu har jag en värdsyster som heter Lotte Gabriel och kommer från tyskland, men hon ska bara vara här i en vecka till typ, för hennes värdfamilj är på semster i europa. Hon är väldigt trevlig och jag och hon har blivit väldigt bra vänner :)
På torsdag natt kommer mexikanaren Surgio hit, då han nu har fått sitt visum, han är 15 år och kommer att gå i 10th grade medan jag kommer att gå i 12th grade med dem ett år yngre. Är lite orolig över franskan men förhoppningsvis kommer jag in i den inom två veckor, får tvinga mig att läsa och fatta. Man måste bara koncentrera sig så mycket och jag orkar inte med det just nu, då är det mycket lättare med engelskan som är typ det enda man tänker på nu. urgios engelska är inte så bra och då vill vi inte veta hur franskan är så jag kommer i alla fall inte vara sämst.
Imorgon ska jag till skolan och välja mina fyra kurser för denna termin, och jag börjar nog på tisdag, då får Lotte följa med mig fast att hon ska gå i en stad kallad New Laiskerd 2,5 timme iväg, där ska även en svensk Oliver bo.
Det ska bli intressant och kul när Surgio kommer för det kommer att vara en väldigt stor kulturkrock för han. Där har man skor på sig, männen hjälper inte till hemma, han kräver ett eget badrum och han brukar bara sitta vid datorn eller framför sitt xbox men det kan han inte göra här.
Nej det var nog allt, nu ska jag gå ner i källaren och se vad som händer där. Kanske Lucie håller på med sin dotter Jennifers bröllopsalbum.
Ha det gött och bra hemma i värmen :)
Allt är bara bra med mig, det händer inte så mycket här, går runder och väntar nog på att skolan ska börja så man har något att göra om dagarna, men man väntar ju inte på plugget direkt. Men att träffa nytt folk, för just nu håller jag mig mest inomhus, det är lite kyligt, det är ju inte sommar direkt. Så man fryser ibland, då vill jag inte veta hur vintern blir med -40, men det är i och för sig när det rä som värst. Men kan ni tänka er -30 när man ska gå till skolan, ens ögonbryn kommer att ha isbitar av något slag på sig bara genom den mindre 5 minuter korta promenaden till skolan. Jag får stänga in mig totalt i kläder när jag ska gå ut ur huset, men om de som kommer från väldigt varma länder och aldrig sett snö förrut klarar det så kommer jag klara det.
Familjen är jättetrevlig, men det är lite dålig stämning nu på grund av att familjens två hundar är sjuka. De har fått en smittsam sjukdom kallad Pavel. Gizmo den äldsta åkte till vetrinären i onsdags morse och verkar nu vara utan fara. Ti-Rex den lilla fick åka dit i fredags morse och verkar nu vara utanför fara för vetrinären har inte ringt oss. Så imorgon ska vi åka och hämta Gizmo.
Jag måste säga det är väldigt tyst utan hundarna, och jag hoppas de båda kommer snart tillbaka så det kan vara lite mer glada miner, men det tär på Lucie, min värdmamma.
Hon by the way, lagar jättegod mat, ingen mat jag är van vid och hon säger att hon inte ens har börjat ännu, så jag väntar spännande, även på hennes efterrättar, smakade en igår, carrot and zukini cake :) Det finns bara en sak, de äter inget rött kött, haha, så det blir kyckling ibland och sen kanske fisk, men annars är det mesta vegitarisk. Och det är väldigt stor skillnad för mig som brukade äta kött varje dag, men hon lagar den bra så detta ska nog gå, får väl ta och äta kött när jag är ute :P
Själva resan över till Timmins, fanns det mycket känslor, jag var både glad över att äntligen åka, en sak jag har velat för nästan tre år, men ledsen över att jag skulle lämna allt. Jag tror det skulle ha känts värre för mig om jag hade insett på riktigt att jag nu har lämnat allt och sagt adjö för en lång tid. Jag har fortfarande inte insett att jag är iväg, det känns som jag bara är på semester av något slag. Men måste väl ta och inse snart att det är här jag är och inte hemma.
I Toronto upptäckte jag att mitt baggage inte fanns där och det var ju inte så kul, men jag fick den två dagar senare så jag kunde få mina älskade saker, kläder och laddare till datorn :) Det första jag gjorde när jag kom dit, nästan, var att be om en hamburgare så vi åkte till MacDonalds så jag fick en McChicken, billigare här än hemma by the way.
De två första nätterna i Cochrane gick jag och la mig klockan 9 och gick upp vid 8, sen de nu senaste tre nätterna har jag tvingat mig vara uppe till 11 men jag har bara lyckats somna till 9 typ.
Jag har sett mig lite omkring i Cochrane från bilen, och ja det ser ju inte direkt ut som hemma. Gatorna är helt raka, de har street på ena hållet och avenue på andra, och inget hus är det andra likt direkt. I staden bor där omkring 8000 och det finns typ 15 kyrkor om inte fler, de har tre banker och många hotell/motell och resaturanger. En biograf och en bowling hall. En courthall och två advokatbyror, och lite andra småbutiker. Men bara en mataffär, Giant Tiger :O Sen har de en kedja som heter Canada tire, typ som Bauhouse (eller hur det nu stavas) fast med lite kläder i med, och lite andra butiker, bland annat en väldigt intressant godis och baksaker affär :) staden ligger längs highwayen och alla som ska norrut måste köra igenom det är därför det finns så många sovställen. Och de har så många saker för den närmaste townen är 30 min iväg och den närmaste största staden på 50 000 invånare 1 timme iväg. Får ut och utforska lilla Cochrane någon dag fram över, får skaffa körkort så jag kan se mer.
Just nu har jag en värdsyster som heter Lotte Gabriel och kommer från tyskland, men hon ska bara vara här i en vecka till typ, för hennes värdfamilj är på semster i europa. Hon är väldigt trevlig och jag och hon har blivit väldigt bra vänner :)
På torsdag natt kommer mexikanaren Surgio hit, då han nu har fått sitt visum, han är 15 år och kommer att gå i 10th grade medan jag kommer att gå i 12th grade med dem ett år yngre. Är lite orolig över franskan men förhoppningsvis kommer jag in i den inom två veckor, får tvinga mig att läsa och fatta. Man måste bara koncentrera sig så mycket och jag orkar inte med det just nu, då är det mycket lättare med engelskan som är typ det enda man tänker på nu. urgios engelska är inte så bra och då vill vi inte veta hur franskan är så jag kommer i alla fall inte vara sämst.
Imorgon ska jag till skolan och välja mina fyra kurser för denna termin, och jag börjar nog på tisdag, då får Lotte följa med mig fast att hon ska gå i en stad kallad New Laiskerd 2,5 timme iväg, där ska även en svensk Oliver bo.
Det ska bli intressant och kul när Surgio kommer för det kommer att vara en väldigt stor kulturkrock för han. Där har man skor på sig, männen hjälper inte till hemma, han kräver ett eget badrum och han brukar bara sitta vid datorn eller framför sitt xbox men det kan han inte göra här.
Nej det var nog allt, nu ska jag gå ner i källaren och se vad som händer där. Kanske Lucie håller på med sin dotter Jennifers bröllopsalbum.
Ha det gött och bra hemma i värmen :)
third day
Jaha, nu sitter jag har nyduschad och ren, i en troja jag kopte igar for 6,97 CAD, for min packning har inte kommit annu. Den fastnade i Munchen och kommer forhoppningsvis idag, annars far jag aka till affaren och kopa saker. Min dator kan jag inte anvanda da laddaren ligger i min packning sa jag vantar pa att blogga helt tills den kommer och jag har sveriges tre fina extra bokstaver.
Men allt ar bara bra med mig och sa skriver jag mer snart!
Men allt ar bara bra med mig och sa skriver jag mer snart!
Goodbye
04:14, ja lite trött är man allt. Om 45 minuter åker jag hemifrån och då ska allt vara klart och nerpackat. Jag fattar inte att jag åker, åker ifrån mitt hem, mitt liv och allt, men det är ju här när man kommer hem som tur är. Och tiden kommer att gå fort, det gör den nu för tiden, allting man skulle hinna med som man sen skjutit upp för att det är lång väg kvar, har man inte hunnit med, för dagen är här, HÄR! Dagen då lilla Anna flyttar hemifrån för 10,5 månad, ska klara sig nästan helt själv.
Ett nytt äventyr är på gång och jag vet inte om jag är nervös eller inte, det känns som om man har skjutit upp alla känslor nu den senaste tiden och bägaren är på väg att rinna över.
Jag fattar det inte, men det kommer väl, på flyget, när man landat eller nån dag senare? Då inser man väl att man nu har sagt hejdå för 10,5 månad.
Jaja, flygresan är jag inte rädd för, eller jo lite, tänk så missar man ett flyg på grund av förseningar? Vad gör man då, det löser sig ju men det gör ju kroppen mer stressad/nervös än den är.
Men allt kommer att gå bra, om 21 timmar kommer jag landa på Timmins flygplats, möta familjen, ja om då allt går enligt planerna dvs.
Ni får ha det så bra här hemma i Sverige så ska jag göra mitt år som utbytesstudent helt underbart, det kommer att vara svårt i början, vänja av sig med ett nytt land, två nya språk och nya vänner. Men det kommer att gå, jag älskar utmaningar.
Avslutar som Anna Bondesson: PUSS OCH KRAM SVERIGE
Ett nytt äventyr är på gång och jag vet inte om jag är nervös eller inte, det känns som om man har skjutit upp alla känslor nu den senaste tiden och bägaren är på väg att rinna över.
Jag fattar det inte, men det kommer väl, på flyget, när man landat eller nån dag senare? Då inser man väl att man nu har sagt hejdå för 10,5 månad.
Jaja, flygresan är jag inte rädd för, eller jo lite, tänk så missar man ett flyg på grund av förseningar? Vad gör man då, det löser sig ju men det gör ju kroppen mer stressad/nervös än den är.
Men allt kommer att gå bra, om 21 timmar kommer jag landa på Timmins flygplats, möta familjen, ja om då allt går enligt planerna dvs.
Ni får ha det så bra här hemma i Sverige så ska jag göra mitt år som utbytesstudent helt underbart, det kommer att vara svårt i början, vänja av sig med ett nytt land, två nya språk och nya vänner. Men det kommer att gå, jag älskar utmaningar.
Avslutar som Anna Bondesson: PUSS OCH KRAM SVERIGE
Välkommen till min blogg!
Det är alltså denna blogg jag ska använda mig av för att förmedla vad som händer mig borta i Cochrane, Ontario, Kanada under mitt år som utbetyesstudent.
Jag ska försöka skriva bra och enkelt och så ofta jag kan, kanske varje söndag.
Tack för att ni läser :)
Jag ska försöka skriva bra och enkelt och så ofta jag kan, kanske varje söndag.
Tack för att ni läser :)
