Antigua, Copán, Utila!
Plats: Utila, Honduras
Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade, det händer så mycket så man har inte tid att sätta sig ner och skriva.
Efter San Pedro vid Lake atititlan begav vi oss till Antigua. Antigua är en trevlig och mysig stad och vi träffade en massa nytt folk där. På hostlet som vi gick och åt lunch med redan på tisdagen. På onsdagen tog vi en eftermiddagstur till vulkanen Pacaya. 1,5 timmes färd dit sen gick vi ca 1,5 timme upp till toppen. Det var inte alls lika tufft som måndag morgonens promenad. Vi var 12 personer sammanlagt varav fem av oss var svenskar. När man är ute på såna utflykter träffar man så många som man pratar med, man hör var de har varit och vart de planerar att åka, intressant, och så får man idéer på vad man själv kan göra. Dem flesta vi träffar börjar i Mexico och tar sig söderut, ner till panama. Uppe på toppen, dock inte enda upp, tydligen hade en hel familj trillat ner i vulkanen för någon månade sedan för marken är så mjuk, så nu förtiden får man inte gå ända upp. Men vi kände värmen från vulkanen där vi bland annat grillade marshmellows. Sen kollade vi på solnedgången sen var det rask promenad ner så man inte skulle behöva gå runt där i mörkret. På vägen upp fanns där personer på hästar, som sålde naturell taxi, om man inte orkade gå, men det var ingen i vår grupp som behövde det. När vi kom ner igen så tog vi vår shuttlebuss tillbaka till Antigua och sen åt vi middag med de tre andra svenska killarna, som kom från Stockholm. De skulle åka redan dagen efter till Copan i honduras och sen till Utila medan vi skulle stanna en dag till i Antigua innan vi tog oss till Copan.
På torsdagen åkte vi till en by, som jag inte kommer ihåg namnet på, som låg 10 minuter iväg med vår kanadensiska vän. Vi hade varit på morgonpromenad med honom dagen innan för att kolla på Antigua från en utsiktsplats. Kanadensaren, Richard, är en pensionär som bodde på vårt hostel (hotel dionisio) som åker iväg under vinterhalvåret för det är billigare än att bo hemma och värma upp hans husvagn han bor i. Anledningen till att vi åkte till denna by var för att de säljer en massa läderboots. Jag blev helt förälskad i dem och om jag hade haft tid och plats i väskan och velat bära rundor med dem i 3 månader till hade jag lätt köpt ett par. Men hittade inga som passade perfekt, däremot köpte jag en cowboyhat i Antigua till scoutlägret i sommar,får bara hoppas att den överlever resan nu. Sen gick jag och Clara på promenad genom Antigua, för att sen gå tillbaka till hostlet och laga mat med Richard. Det blev pasta och tomatsås med grönsaker och såklart guacamole och nachos.
Klockan 4 på fredagmorgon hämtade en shuttlebuss oss för att ta oss till Copan i Honduras. Det var en nästan 6 timmars färd. I Copan besökte vi Copan ruins, så nu har vi besökt fyra stycken olika mayarunier, ett i varje land, och tre av de 11 största. Till kvällsmat gjorde vi guacamole igen med nachos, jag undrar om jag kommer någonsin få nog av guacamole. Än så länge har jag inte sett till någon majs på en marknad där man kan få smör och salt till.
I lördags började vi vår bussresa till La ceiba för att ta båten ut till ön Utila. Vi fick stanna i San Pedro Sula (centralamerikas största busstation) för att byta buss och passade då på att åta på pizzahut, får passa på och äta på ett sånt ställe då vi inte ha det i Sverige. Vi träffade en hondurisk tjej, Anna, som pluggade i Miami och var på väg till samma ställe som oss. Vår buss till La Ceiba tog rätt lång tid på sig så vi var nära att missa båten, vilket vi, Anna och ett annat par skulle ha gjort om inte vår busschafför hade ringt dit och sagt åt dem att vänta. Det var kö in till La Ceiba för tydligen hade det skett ett ihjälskjutning som vi passerade, förstod inte att det var det som hade hänt när vi körde förbi men Anna berättade det efteråt.
Båten till Utila tog drygt en timme och där möttes vi av en tårögd Botilda. Vi hade äntligen kommit ifatt henne och det kändes så bra att träffa henne efter 4 månader. Hon tog oss till där hon bodde och så skrev vi upp oss till morgondagens start för the open water dive certification. Vi fick träffa de två tjejerna hon reser med, Micha från Holland och Christina från Tyskland, de delade ett 4 mannarum, och i det sover clara medan jag sover i rummet bredvid men förvarar mina saker i deras rum. Någon timme senare gick vi ner till vår dykarskola (Utila Dive center) där de hade en BBQ då några nyblivna divemasters skulle invigas. Det genom att ge dem en snorkel med en bong (en avklippt petflaska var man häller i alkohol) där de hällde i salig blandning av dricka, några klarade av att dricka allt, medan någon tyvärr spydde. Sen var det iväg till cocosbar där vi fick gratis öl.
I söndags solade jag och Clara lite vid stranden innan skulle börja vår första dykarlektion kl 4. i 1,5 timme satt vi och kollade film och skulle svara på några frågor. I vår grupp är vi jag och clara, Vita från Usa och ett par, Katelyn och Ben, från Australien. Vi har en instruktör som kallas Juciy och en som heter Greg (tror jag det stavas). Sen har vi tre personer som håller på att bli divemasters, Ida och Erik från sverige och en som heter James. Kvällen spenderades sen hos Botildas och deras kompisar de träffat på vägen. De har en stuga på hostlet som de bor på, sammanlagt är de 7 personer från Canada, Irland, Australien, Nya Zeeland. Där var även två personer från österrike som de har träffat på vägen. De ovannämnda personerna är de personer som de gör sin dykarkurs med. Lärde oss en ny dricklek som var rätt rolig, hästkapplöpning med essen av en kortlek. Sen gick vi vidare till en bar precis där vi bor som är jättecool, utsmyckad med kakelbitar och sånt. Vi kom inte mycket längre än så för det är rätt dött en söndagkväll på Utila. Där träffade jag även på ett gäng amerikanare som jag hade bland annat prata med en av dem innan. Det är så svårt att hålla reda på namn, ansikten och var alla man pratar med kommer ifrån. Men det är riktigt roligt att träffa nya människor för när man går rundor på ön så ser man alltid någon man typ känner.
Klockan nio dagen efter hade vi vår andra lektion och sen på eftermiddagen tog vi på oss dykarutrustningen för första gången, vi skulle göra en massa övningar på 1,5-2 meters djup, varav en vi skulle ha av masken i 1 min. Jag gillar inte att få mina ögon blöta och var jätterädd men man var ju tvungen så till sist gick det bra, dagen efter skulle vi simma utan mask också. Det är även jobbigt för att vattnet är så salt, vilket gör att det sticker i både näsa och ögon. Gäller bara att andas lugnt och stilla i vår regulator, vilket jag måste påminna mig själv om hela tiden.
På tisdagen gjorde vi vårt dykartest så då var det teoretiska över, bara mer dykarövningar. Vi gjorde det på 2,5 meters djup och bara det var jobbigt för mina öron, trycket under vattnet gör väldigt ont för mig. Men överlevde även det. Den kvällen var det tequila tuesday som inleddes med en quiz på dykarskolan, vårt lag var nog det sämsta men är nöjd över det jag kunde. Sen gick vi till Skid rows bar där vi tog 4 shottar av någon äckligt skit, det skulle vara någon romliknande sak. Ner gick dem och för besväret fick man ett linne. I honduras dricker vi den inhemska ölen Salva Vida, som smakar precis som de andra vi redan druckit, känns det som. Efter Skid row stack vi till en bar för the tequila night. Deras tequila är gul/brunaktig men smakar precis som hemma. Det var en riktigt trevlig kväll för det spelades bra musik så man kunde dansa.
Det var tur att vi inte skulle dyka förrän 12 på onsdagen för vi var riktigt trötta. Vi gjorde två dyk, varav det första kunde jag inte njuta av, det gjorde så himla ont i mina öron. Det andra kunde jag mer njuta av, tar bara sin lilla tid att komma ner i vattnet då ens öron gör ont och man få panik och måste ta sig lite upp för att det ska släppa. Väl nere vid ca 6 meters djup funkade det bra, bara lite svårt att hålla balansen, tur att de som håller på att bli divemasters är där och håller i en och hjälper en om man håller på att komma för högt upp eller långt ner. Att se korallerna och fiskarna här är mycket bättre än snorkelturen, får bara hoppas att man kan se en sköldpadda också. Tyvärr kan jag inte ta ner min kamera på det djupet så det blir inga bilder, men det var så fint och får se vad som väntar idag och imorgon. Hoppas bara som sagt att mina öron kan vänja sig mer. Dick blev jag även lite sjösjuk när man satt och väntade på att båten skulle bli bogserad då motorn inte ville.
På kvällen var vi hembjudna till vår instruktör Juicy där han lagade spagetti med tomatsås och grönsaker samt vitlöksbröd, väldigt välbehövd måltid efter den dagen, och så trötta vi alla var så gick till sängs tidigt.
Jag ska snart iväg och göra mitt tredje och fjärde dyk så ni får ha det så bra där hemma :)
PS, kanelbullarna på ön är helt underbart goda!
Efter San Pedro vid Lake atititlan begav vi oss till Antigua. Antigua är en trevlig och mysig stad och vi träffade en massa nytt folk där. På hostlet som vi gick och åt lunch med redan på tisdagen. På onsdagen tog vi en eftermiddagstur till vulkanen Pacaya. 1,5 timmes färd dit sen gick vi ca 1,5 timme upp till toppen. Det var inte alls lika tufft som måndag morgonens promenad. Vi var 12 personer sammanlagt varav fem av oss var svenskar. När man är ute på såna utflykter träffar man så många som man pratar med, man hör var de har varit och vart de planerar att åka, intressant, och så får man idéer på vad man själv kan göra. Dem flesta vi träffar börjar i Mexico och tar sig söderut, ner till panama. Uppe på toppen, dock inte enda upp, tydligen hade en hel familj trillat ner i vulkanen för någon månade sedan för marken är så mjuk, så nu förtiden får man inte gå ända upp. Men vi kände värmen från vulkanen där vi bland annat grillade marshmellows. Sen kollade vi på solnedgången sen var det rask promenad ner så man inte skulle behöva gå runt där i mörkret. På vägen upp fanns där personer på hästar, som sålde naturell taxi, om man inte orkade gå, men det var ingen i vår grupp som behövde det. När vi kom ner igen så tog vi vår shuttlebuss tillbaka till Antigua och sen åt vi middag med de tre andra svenska killarna, som kom från Stockholm. De skulle åka redan dagen efter till Copan i honduras och sen till Utila medan vi skulle stanna en dag till i Antigua innan vi tog oss till Copan.
På torsdagen åkte vi till en by, som jag inte kommer ihåg namnet på, som låg 10 minuter iväg med vår kanadensiska vän. Vi hade varit på morgonpromenad med honom dagen innan för att kolla på Antigua från en utsiktsplats. Kanadensaren, Richard, är en pensionär som bodde på vårt hostel (hotel dionisio) som åker iväg under vinterhalvåret för det är billigare än att bo hemma och värma upp hans husvagn han bor i. Anledningen till att vi åkte till denna by var för att de säljer en massa läderboots. Jag blev helt förälskad i dem och om jag hade haft tid och plats i väskan och velat bära rundor med dem i 3 månader till hade jag lätt köpt ett par. Men hittade inga som passade perfekt, däremot köpte jag en cowboyhat i Antigua till scoutlägret i sommar,får bara hoppas att den överlever resan nu. Sen gick jag och Clara på promenad genom Antigua, för att sen gå tillbaka till hostlet och laga mat med Richard. Det blev pasta och tomatsås med grönsaker och såklart guacamole och nachos.
Klockan 4 på fredagmorgon hämtade en shuttlebuss oss för att ta oss till Copan i Honduras. Det var en nästan 6 timmars färd. I Copan besökte vi Copan ruins, så nu har vi besökt fyra stycken olika mayarunier, ett i varje land, och tre av de 11 största. Till kvällsmat gjorde vi guacamole igen med nachos, jag undrar om jag kommer någonsin få nog av guacamole. Än så länge har jag inte sett till någon majs på en marknad där man kan få smör och salt till.
I lördags började vi vår bussresa till La ceiba för att ta båten ut till ön Utila. Vi fick stanna i San Pedro Sula (centralamerikas största busstation) för att byta buss och passade då på att åta på pizzahut, får passa på och äta på ett sånt ställe då vi inte ha det i Sverige. Vi träffade en hondurisk tjej, Anna, som pluggade i Miami och var på väg till samma ställe som oss. Vår buss till La Ceiba tog rätt lång tid på sig så vi var nära att missa båten, vilket vi, Anna och ett annat par skulle ha gjort om inte vår busschafför hade ringt dit och sagt åt dem att vänta. Det var kö in till La Ceiba för tydligen hade det skett ett ihjälskjutning som vi passerade, förstod inte att det var det som hade hänt när vi körde förbi men Anna berättade det efteråt.
Båten till Utila tog drygt en timme och där möttes vi av en tårögd Botilda. Vi hade äntligen kommit ifatt henne och det kändes så bra att träffa henne efter 4 månader. Hon tog oss till där hon bodde och så skrev vi upp oss till morgondagens start för the open water dive certification. Vi fick träffa de två tjejerna hon reser med, Micha från Holland och Christina från Tyskland, de delade ett 4 mannarum, och i det sover clara medan jag sover i rummet bredvid men förvarar mina saker i deras rum. Någon timme senare gick vi ner till vår dykarskola (Utila Dive center) där de hade en BBQ då några nyblivna divemasters skulle invigas. Det genom att ge dem en snorkel med en bong (en avklippt petflaska var man häller i alkohol) där de hällde i salig blandning av dricka, några klarade av att dricka allt, medan någon tyvärr spydde. Sen var det iväg till cocosbar där vi fick gratis öl.
I söndags solade jag och Clara lite vid stranden innan skulle börja vår första dykarlektion kl 4. i 1,5 timme satt vi och kollade film och skulle svara på några frågor. I vår grupp är vi jag och clara, Vita från Usa och ett par, Katelyn och Ben, från Australien. Vi har en instruktör som kallas Juciy och en som heter Greg (tror jag det stavas). Sen har vi tre personer som håller på att bli divemasters, Ida och Erik från sverige och en som heter James. Kvällen spenderades sen hos Botildas och deras kompisar de träffat på vägen. De har en stuga på hostlet som de bor på, sammanlagt är de 7 personer från Canada, Irland, Australien, Nya Zeeland. Där var även två personer från österrike som de har träffat på vägen. De ovannämnda personerna är de personer som de gör sin dykarkurs med. Lärde oss en ny dricklek som var rätt rolig, hästkapplöpning med essen av en kortlek. Sen gick vi vidare till en bar precis där vi bor som är jättecool, utsmyckad med kakelbitar och sånt. Vi kom inte mycket längre än så för det är rätt dött en söndagkväll på Utila. Där träffade jag även på ett gäng amerikanare som jag hade bland annat prata med en av dem innan. Det är så svårt att hålla reda på namn, ansikten och var alla man pratar med kommer ifrån. Men det är riktigt roligt att träffa nya människor för när man går rundor på ön så ser man alltid någon man typ känner.
Klockan nio dagen efter hade vi vår andra lektion och sen på eftermiddagen tog vi på oss dykarutrustningen för första gången, vi skulle göra en massa övningar på 1,5-2 meters djup, varav en vi skulle ha av masken i 1 min. Jag gillar inte att få mina ögon blöta och var jätterädd men man var ju tvungen så till sist gick det bra, dagen efter skulle vi simma utan mask också. Det är även jobbigt för att vattnet är så salt, vilket gör att det sticker i både näsa och ögon. Gäller bara att andas lugnt och stilla i vår regulator, vilket jag måste påminna mig själv om hela tiden.
På tisdagen gjorde vi vårt dykartest så då var det teoretiska över, bara mer dykarövningar. Vi gjorde det på 2,5 meters djup och bara det var jobbigt för mina öron, trycket under vattnet gör väldigt ont för mig. Men överlevde även det. Den kvällen var det tequila tuesday som inleddes med en quiz på dykarskolan, vårt lag var nog det sämsta men är nöjd över det jag kunde. Sen gick vi till Skid rows bar där vi tog 4 shottar av någon äckligt skit, det skulle vara någon romliknande sak. Ner gick dem och för besväret fick man ett linne. I honduras dricker vi den inhemska ölen Salva Vida, som smakar precis som de andra vi redan druckit, känns det som. Efter Skid row stack vi till en bar för the tequila night. Deras tequila är gul/brunaktig men smakar precis som hemma. Det var en riktigt trevlig kväll för det spelades bra musik så man kunde dansa.
Det var tur att vi inte skulle dyka förrän 12 på onsdagen för vi var riktigt trötta. Vi gjorde två dyk, varav det första kunde jag inte njuta av, det gjorde så himla ont i mina öron. Det andra kunde jag mer njuta av, tar bara sin lilla tid att komma ner i vattnet då ens öron gör ont och man få panik och måste ta sig lite upp för att det ska släppa. Väl nere vid ca 6 meters djup funkade det bra, bara lite svårt att hålla balansen, tur att de som håller på att bli divemasters är där och håller i en och hjälper en om man håller på att komma för högt upp eller långt ner. Att se korallerna och fiskarna här är mycket bättre än snorkelturen, får bara hoppas att man kan se en sköldpadda också. Tyvärr kan jag inte ta ner min kamera på det djupet så det blir inga bilder, men det var så fint och får se vad som väntar idag och imorgon. Hoppas bara som sagt att mina öron kan vänja sig mer. Dick blev jag även lite sjösjuk när man satt och väntade på att båten skulle bli bogserad då motorn inte ville.
På kvällen var vi hembjudna till vår instruktör Juicy där han lagade spagetti med tomatsås och grönsaker samt vitlöksbröd, väldigt välbehövd måltid efter den dagen, och så trötta vi alla var så gick till sängs tidigt.
Jag ska snart iväg och göra mitt tredje och fjärde dyk så ni får ha det så bra där hemma :)
PS, kanelbullarna på ön är helt underbart goda!
Kommentarer
Trackback
