annaingelstrom

Under torsdagen förra veckan gjorde vi vårt tredje och fjärde dyk, det kändes jättebra, kanske för att jag hade tagit någon typ av piller som ska hjälpa mot öronsmärtan, kostade endast 5 Lempiras (mindre än 2 sek) och de hjälpte faktiskt rätt bra. Sen åå fredagmorgonen gjorde vi våra två fundives, Fundiven var helt fantastiska om man bortser från att jag fick lite panik ett tag för jag trodde att jag hade tappat bort Clara men det visade sig att en av de som skulle med att dyka hade gått upp och inte var med oss. Men man kunde riktigt njuta av dyken och det fick mig att vilja dyka mer, göra the advance course. Det skulle bara ta 3 dagar till med de fun dives och skulle inte kosta allt för mycket men vi behövde åka vidare på vår resa. Efter fundiven gick vi till våra kompisars stuga på hostlet och hade en tidig förfest. Vi gjorde ett besök på stranden men det blåste så mycket att det blev inte för en lång stund. Det var meningen att vi skulle lämna Utila på lördageftermiddag, men vi trivdes så bra på ön och med folket som vi lärt känna att vi stannade en dag till. 
Tiden på Utila har varit helt underbar, det går inte att förklara riktigt, vi spenderade 8 nätter där. Vi lärde känna så många nya människor, snälla, trevliga, galna och oskrivbara. När vi till sist lämnade ön kändes det dock redo, vi behövde fortsätta vår resa.
På söndagen lämnade vi (jag, Clara, Botilda och de två tjejerna Botilda har rest med ett tag: Misha (Holland) och Christina (Tyskland), Kyle (USA) och Simon (Österrike), Kyle hade de andra mött i El Salvador och Simon lärde vi känna på ön) sen hade vi som sagt Utila och spenderade en natt i Honduras huvudstad, Tegucigalpa, vi kom fram sent på kvällen och allt var stängt och jag rekommenderar er att skippa huvudstäderna här borta. Men vi hittade ett .. På måndagmorgonen försökte vi hitta en direktbuss till León (nicaragua) men de var alla fulla, så vi fick ta en liten finare chickenbuss och sen en annan buss till gränsen, med oss fick vi en amerikanare som också skulle till León. När vi var på väg att ta den finare chickenbussen så gick Misha i täten och när alla såg oss komma såg det ut som de bara drog med henne som en fors. Det såg så himla roligt ut, och man kunde inte hålla sig från skratt men hon verkade ha koll på läget och sa att vi åkte med just dem om det skulle kosta 80 Lempiras istället för 90.
Mellan gränserna åkte vi cykeltaxi som vi betalade way to much for, men det var väldigt kul. För att komma in till Nicaragua fick vi ”träffa” en sjuksköterska som gav oss en lapp som tydligen visade att vi var friska, som vi sen gav till någon annan vid gränsen. 
När vi anlände till Leon träffade vi Brian (Canada), Roxanne (Irland) och Laura (Australien) som vi hade lärt känna på Utila och vi skrev upp oss för vulcanoboardingen till dagen efter. Vi var ute på en klubb som heter Camalleon.
Vid tisdaglunch påbörjade vi vår vulcanoboardingtur. Vi fick gå i en timma för att komma upp och under tiden höll man en board i handen. Det var väldigt vindigt där uppe och när en vindputs kom helt plötsligt trodde jag att jag skulle flyga iväg med boarden i handen, det var jätteläskigt. Ont gjorde det att gå för vinden blåste alla småstenar, blev ärdd och tänkte vad har jag gett mig in på. Väl helt uppe fick vi ta på oss en målaroverall och glasögon för att skydda mot alla stenar som man skulle möta på vägen ner från vulkanen. När man kom ner var man ändå skitig, speciellt i håret. Var riktigt rädd men när man väl hade kommit ner ville jag bara göra det igen, för jag hade varit så försiktig. Min uppmätta hastighet blev bara 29 km/h, och de bästa för den dagen hade en hastighet på över 70 km/h. Det var i alla fall sjukt coolt :)
När vi kom tillbaka var det en välbehövd dusch sen hittade vi en massa kanadensare som skulle vara där för en vecka så vi gjorde horseraise med dem sen introducerade de oss en ny dricklek som heter slap the cup, sjukt kul, speciellt när man hade fått tag på någon som man hela tiden gav ölglas till. Kyle var mitt offer dock när han inte klarade mer, gav de sig på mig istället. Jag som inte gillade öl innan denna resa börjar tycka om det nu. Sen gick vi till en annan klubb och dansade. 
I onsdags stod jag och Kyle för middagen, vi lagade det enkla spagetti med tomatsås och grönsaker och jag försökte göra guacamole men fick inte tag på några bra advokados. 
I torsdags gick vi på en vulkanhajk. Vi åkte till en minibuss i en timma sen gick vi i 1,5 timme till Vulkan telica där vi hittade ett grönområde där vi slog upp våra tält. Inte bästa kvalitet för vårt gick sönder hela tiden. På vägen upp fick jag rida lite, kändes häftigt. Sen såg vi solnedgången och sen lagade vi mat. Vi hade köpt en massa med oss, potatis, tortilla, grönsaker, marshmellows och så klart rom och Coca cola. När det var riktigt mörkt gick vi upp till vulkanens mynning, och kollade ner på lavan. Det var så sjukt häftigt, att se hur det glödde där nere, det bubbla inte som jag hade förväntat men det var riktigt coolt att se att lite mer än 50 meter ner (typ) från en befann sig lava. Det luktade väldigt starkt och efter ett tag där uppe blev man lite rädd, att man befann sig knappt 20 cm från kanten ner till en vulkan. Det extra coola med det hela var att det var fullmåne. 
Dagen efter var man mindre pigg och varmt var det, vi fick gå i 2,5 timme för att komma ner. Såg inte så mycket av vägen ner för var så trött och skitig och ville bara komma tillbaka till hostlet och duscha. Fredagkvällen gjorde vi Hamburgare och hade vår sista kväll tillsammans. Vi var alla väldigt trötta. Jag somnade i sängen i typ 10 min och väcks av att Botilda säger att hon och simon skulle gå över till andra baren och ta en mojito. Så då var det på det igen, förstår inte riktigt hur jag kunde vara uppe till 3 när jag var så trött, men var tvungen att festa sista kvällen tillsammans.
I lördags lämnade jag, Botilda och Clara för att spendera en natt i Granada. Sen åkte vi till Isla de Ometepe i Lago de Nicaragua, där vi befinner oss nu. Vi bor på ett hostel som heter Little Morgan's där vi bor i ett litet trähus med små sänghytter, myggnät runt dem. På taket av huset finns där så man kan sitta och prata så vi började spela yatzy och dricka cuba libre. Några timmar senare, kom Robert och Marcus, som Botilda hade träffat på Caye Caulker, dit. Med sig hade de två norrmän. Så där satt vi i 9 timmar och bara njöt av livet. 
Idag (måndag) hade vi tänkt cykla runt den delen av ön vi är på, men vi gav upp efter 2 km, vi cyklade inte ens i en timme. Det var mycket varmare än vi hade trott så vi valde att gå till stranden istället. 

Ha det bra :)