annaingelstrom

Hej pa er alla
detta blir ett snabbt och litet inlagg och kanske det sista inna jag kom hem, for i lordags krashade min laptop, och inte nog med det sa blockades min hotmail i sondags, sa om ni forsoker fa tag i mig dar funkar inte det. Darfor kommer det inte upp fler bilder forran jag kommer hem da det tar en evig tid och de flesta ar befinenr sig pa datorn...

Sa vad har jag hittat pa, just nu befinner jag mig i quito, spenderade innan dess en natt i Otavalo och besokte dar South americas storsta craftmarket, tyckte inte den var sa stor, hade forvantat mig mer, i och for sig var ingen av oss sa pigga pa det i borjan av dagen. Sen spenderade 4 natter i Baños, dar vi antligen gjorde rafting (gummibat pa en flod med forsar) och det var precis som jag hade tankt, riktigt kul, och vill gora mer och storre, nu var det mest klass 3 och lite klass 4 forsar, finns upp till grad 6.
Sen gjorde vi canyoning, hoppade/klattrade ner fran vattenfall av olika hojder, var ocksa det kul, sa nu har jag gjort tva av mina masten pa resan :)

ja det var val allt jag orkade skriva nu. 
hoppas allting ar bra hemma, har ar det kallt max 15 grader!

Här går det undan, nu är man i Sydamerika, en helt ny kontinent. 
Första dagen i Panama (förra söndagen) spenderades med att gå rundor och leta efter shoppingcenter. Blev en hyfsad lång promenad tills vi nådde första mallet, där också Hard Rock café befann sig, till min glädje. En god sallad senare med som alltid trevligt sällskap och en pin rikare begav vi oss till ett litet större köpcenter. Clara hade längtat efter att få handla i Panama city men det gjorde inte att jag och Botilda åkte lottlösa därifrån. Det är antagligen inte det som man ska prioritera sina pengar på när man är ute och backpackar på detta viset men det behövdes, speciellt när man har gått rundor i princip samma kläder varje dag i 2 månader nu. 
Under måndagen fick vi flytta ifrån vårt hostel och checka in på hotell då där inte längre fanns plats till oss. Men innan dess lyckades vi äntligen boka vår segling till Colombia. Till sist gick där en segelbåt den 27e som avgick från San Blas öarna och som behövde 3 personer. Denna tur kostade antagligen mer än vad vissa andra segelbåtar tar i betalt men det var passande datum och jag kan säga att jag är mycket nöjd med resan. Det har funnits prat om att man inte skulle få ordentligt med plats eller ordentligt med mat, men var inget problem för oss på denna tur, mer än att man fick lära sig att leva enkelt och inte vara allt för fräsch. Mer om det senare. 
Under måndagen åkte vi iväg för att kolla på Panama kanalen, den som gör att man kan åka mellan Atlanten (carribien) till Stilla havet och tvärtom. Det var enorma fartyg som gick igenom där i slussen, och vi fick lära oss att fartygen som byggs i världen är mätta att klara av att gå igenom Panama kanalen. Det var inte mycket till marginal kvar för vissa fartyg såg det ut som. Efter det begav vi oss för att handla lite fall i fall maten på båten inte skulle vara den bästa.
På tisdagmorgonen blev vi hämtade rätt tidigt, eller rättar sagt vi skulle blivit det men 4x4 bilen som skulle hämta oss var mer än 30 minuter sen och sen fick vi sitta med vår packning i knät i nästan en timmes färd. Jag var allt ifrån glad och fick nästan panik när vi stannade för att tanka. Sen mötte vi upp med en annan bil som tog vår packning, något jag inte var allt för glad över att lämna ifrån mig. Vi hade fått höra dagen innan och sen under bilfärden att vi absolut inte får säga till någon att vi ska segla, vi skulle säga att vi skulle Chichime. De flesta av båtarna avgår inte från san blas öarna men vissa väljer att göra det och tydligen gillar inte Kuna-folket det. Vi var lite lost, vi fick skynda oss på en båt som väntade på oss, det kändes inte bra alls. Vi var inte säkra på hur de två personerna på båten var, så vågade inte ta upp kameran och ta någon bild, men det hade säkert varit helt okej för de körde oss direkt till vår segelbåt, Nani Moana, och kände väl till vår kapten, Sebastian. På båten befann sig ett par från England och en tjej från Schweiz. Efter att ha ätit en sen frukost och inhandlat mat till resan begav viss oss till ön Chichime för ankra där för natten. För att komma i land fick man antingen simma eller ro med den lilla gummibåt vi hade. 
Jag, Botilda och Clara delade en liten sovkoj i fören på båten, det var knappt så att vi fick plats med våra rumpor. Det var inte det lättaste att röra sig heller och det var mycket varmt fast vi hade fönstret lite halvöppet, kunde inte ha det helt öppet för rätt som det var kom det lite droppar av regn. Slutade med att jag sov den tredje natten uppe vid ratten där vi hade lite tak. 
På onsdagen begav vi oss till en ö där det fanns ett rätt stort vrak att snorkla vid, the dog island. Ön där såg helt underbar ut, och lite längre bort kunde man först se en liten ö med lite palmer och sen ännu längre bort en miniö med endast en palm på. Man kunde inte annat än att tänka att man var i paradiset. Vi gick inte av på denna ö för de skulle antagligen vilja att vi i så fall skulle betala, och det var nog ändå bara finare att skåda den från båten. Medan båten körde mellan öarna befann sig jag, Botilda och Clara uppe på fören för att sola, det absolut perfekta stället att sola på för det kom bris och ibland skvätte det vatten på fötterna. Vår segelbåt hade nät som staket så det kändes väldigt säkert att befinna sig där. Det var rätt molnigt ibland men det behövdes också, att vara omringad av vatten och ha en gasande sol hela tiden är inte bra. Molnen gjorde så att man inte alltid fick perfekta bilder att visa, det är tur att man har det riktigt fina kvar i minnet. Vraket var fint och så var snorklingen vi gjorde dagen efter, men inget jättespeciellt, inte som de andra nog tyckte. Vi hade snorklingen på Caye Caulker och dykningen på Utila att jämföra med så det var inget vi spenderade allt för mycket tid med. Efter the dog island körde vi vidare till en ögrupp som hette något i stil med the west hollandi islands, där vi ankrade för två nätter. På vägen dit började vår motor att överhettas och slutade med att vi fick segla den sista biten. Torsdagens lunch blev på ön, där de hade lagat kokosris, med en massa fisk och hummer. Det var en helt fantastisk lunch, speciellt kokosriset, och vi blev alla ordentligt mätta. Det var värt väntan och under tiden kunde man njuta av den underbara utsikten. Man var tvungen att vara försiktig med var man körde, det var mycket rev där och man kunde se en massa vrak från båtar som hade gått på grund och bad att det inte skulle hända oss. Men vår Kapten såg ut att ha koll på saker och ting, måste säga att han var riktigt duktig, han verkade väldigt orolig över om vi hade det bra eller inte för vi sa inte så mycket om det, men det var mest för att vi njöt. Att man var minst sagt inte fräsch gjorde att man inte kunde njuta på samma sätt, kändes det som, så när vi äntligen fick en dusch måndagsmorgon kände vi att vårt leende blev mycket bredare, vad mycket en dusch kan göra. På torsdagen fick jag se hur man gjorde bröd på en gasspis på en båt. Det var en kanadensare som seglade ensam som visade oss hur man gjorde. Han var trevlig men insåg sen att han var väldigt speciell och förstod då varför han seglade ensam. Men många språk kunde han prata och han verkade ha seglat rätt länge, hade en workshop i sin båt för att kunna bygga och laga saker. Brödet blev riktigt gott och där ser man vad man kan hitta på. Jag hade inte klarat mer än en vecka på en segelbåt, i alla fall inte utan en dusch. 
På fredagsmorgonen hoppade jag, botilda och clara i vatten i ett försök för att duscha, håret blev fräscht inte för att det kändes som det varade så länge då man svettades en hel del under natten och dagen. Vid 11 påbörjade vi vår segling, det var en lugn dag men tog ändå ett sjösjukepiller. Vi fångade en tonfisk som vi åt som sushi typ, med wasabi och soja. Gick och lade mig vid 4 för orkade inte längre och tog då ett piller till för att inte vakna dålig. 1,5 timme senare gick jag upp och andades med blev sängen nästan lika raskt igen. Blev ingen middag för varken mig, Botilda eller Clara för vi gick och lade oss vid 7. Vaknade ofta gjorde mig och svettig blev man, som tur var sov clara i en annan säng för det fick inte plats. Dagen efter (lördag) mådde jag jättebra, nästan 12 timmars från och till sömn. Dock hade en av vajrarna till masten gått sönder, så det innebär att vi inte kunde ha hela seglet uppe och vi funderade på om vi skulle kalla på hjälp, men så länge det inte kom någon stor våg (vilket det inte gjorde) var vi okej. Den schweziska tjejen och kaptenen hade varit uppe hela natten och seglat och hållit koll. För det kunde finnas andra båtar ute till havs vilket jag såg två gånger, en liten segelbåt på väg till san Blas öarna (man såg det för att vi såg grönt ljus som kom mot oss och det innebär att det är dess högra sida) och sen en stort kryssningsfartyg mitt på dagen. Jag förstod inte hur de orkade men är glad över att de gjorde det för jag var inte bra på att hålla det i rätt riktigt så jag undvek att hålla i ratten. Vi hade i alla fall en extra vajer med oss som kaptenen hissade/klättrade upp i masten för att sätta fast, det såg allt ifrån stabilt ut, att göra det när båten rör sig och det kommer vågor, men killarna fick till sist rätt på det och vi kunde åka snabbare igen, så snabbt den lilla vinden tillät. Det knakade en massa nere i båten på grund av masten men av någon anledning så slutade det göra det under söndagen.
Under både lördagen och söndagen gick jag och tog en tupplur nere i båten, det fanns inte så mycket annat att göra än att sova. Kände mig väldigt tråkig men det var också välbehövt och skönt. 
Natten mellan lördag och söndag var inte kul alls, jag vaknade och trodde vi skulle gå under eller något. För det hördes en massa men också en sak, vi kom ingen vart, jag kände att vi gungade från sida till sida, inte att fören åkte upp och ner. Jag vågade knappt röra mig för att se vad som händer (än en gång så var det den schwesiska tjejen och kaptenen som var uppe och styrde) men ville samtidigt inte somna, men det gick till sist. Tydligen var det bara att vi stod stilla, var inte mycket till vind. På morgonen när det var i princip vindstilla kom en massa små delfiner fram till båten och vi njöt ännu en gång av deras sällskap. Det känns verkligen som det är sympatiska djur, att de känner av när man behöver dem. För vi hade sett delfiner dagen innan också när masten hade gått sönder. Gick och lade mig rätt tidigt för att vara vaken lite senare på natten när vi skulle anlända till Cartagena. När vi närmade cartagena var det bara att vänta och försöka hålla riktningen till två bojar som var ingången till hamnen. Det var riktigt svårt och jag kollade tydligen alldeles för nära staden för det var inte förrän vi var kanske 50 meter från en av dem som vi upptäckte den. Det är meningen att den vänstra skulle ha ett grönt ljus och den högra ett rött ljus men det var bara den röda som funkade och det var inte riktigt starkt. Det var riktigt läskigt, för om man inte hade kört mellan dem och fortsatt in mot hamnen skulle vi antagligen ha kört emot en mur under vattnet. Muren byggdes under vatten av en massa bråte i olika höjder (ibland är det kanske bara en meter från havsytan medan på ett annat ställe 3 meter) för att skydda staden mot inkräktare. Nu känns det väldigt onödigt att ha kvar den speciellt om man försöker komma in på natten och dem inte är ordentligt upplysta. Så vi ankrade för natten (för där var ingen som kunde hjälpa oss att komma till hamnen förrän typ vid 8 dagen efter) vid 3. Blev en lång segling, på grund av att vajern gick av av någon okänd anledning, och sen var det inte mycket vind vilket kanske var bra för då blev man inte så sjösjuk och sen blev motorn överhettad så vi kunde inte köra med den istället för vinden. Men fram hela och behållna kom vi och efter att vi äntligen fick gå av var det nästan så man sprang till duschen. Det var en av de bästa duscharna jag varit med om, går nog inte riktigt att förklara så ofräsch man kände sig med allt salt och svett på sig. Det var nästan så att vattnet var för varmt men ack så bra man mådde efteråt. Sen var det att hitta internet och frukost/lunch. Jag fick min flygresa för 17:26 till Cali bokad och kollat min mejl. Blev inte att jag upplevde Cartagena något, blev mest att fixa allt med internet och vänta på passet och sen vara lite med Botilda och Clara innan jag skulle lämna dem för ca en vecka. Under resan (tisdag-söndag) var vi i ingenmansland, Vi var utstämplade från Panama och inte instämplade till Colombia förrän måndagen. 
På båten fanns där en toalett som man fick pumpa för att spola och det kom då ut i havet direkt så om man skulle kissa var det bara lättare att hoppa i vattnet för att slippa allt bök. 
Köket var väldigt primitivt men fungerade att användas, jag var dock rädd att jag skulle bli sjösjuk om jag spenderade för mycket tid nere i båten, har en tendens att bli det. 
Under båtresan försökte jag mig på att laga mat, så gott det gick och tyckte jag lyckades rätt bra, det gick till och med när vi var mitt ute på havet, men det var nog främst på grund av det var inte så stora vågor, men det var inte det lättaste att bege sig på. Att koka vatten för att göra spagetti med en gasplatta som man får hålla i medan man lagar maten för att det inte ska tippa över är inte det lättaste, och det slutade med att man fick lite varmt vatten på handen och foten. Disken diskades i saltvatten vilket inte är det fräschaste och antagligen var en orsak till min magvärk under måndagskvällen.
Segling på öppet hav är i alla fall inget för mig, klarar inte av att känna mig så ofräsch och borta från allmänheten, redan efter en halv dag ville både jag och Botilda in på Internet :P Men det avtog efter ett tag, var bara stressad över att komma fram så jag kunde boka flygbiljetten till Cali och Maria. Jag ångrar inte att jag gjorde det, öarna var helt underbara :) 
Sitter just nu hos Maria och ska snart iväg på manikyr och pedikyr för nu orkar jag inte skriva mer så vad som har hänt i Colombia so far kommer senare.
Ha det bra :)

Förra tisdagen hade vi en riktig cykeltur, vi (jag, Botilda, Clara, de två svenskarna (Marcus och Robert) och de två norrmännen (Farney och Lasse)). Vi cyklade i över 1 timme innan vi nådde stranden på andra sidan av vulkanen i en väldigt jobbig terräng, med backar och stenar överallt. När man är van med bakåtbroms på cykeln känns det lite väl läskigt att inte kunna bromsa på det viset utan bara med händerna. Där tog vi ett snabbt dopp innan vi fortsatte vår färd till ett vattenfall. Jag tror inte någon av oss har svettats så mycket på ett bra tag, till och med så att Robert sa att det var det jobbigast han har gjort sen han gjorde lumpen. Så när vi äntligen nådde vattenfallet tog vi oss ett dopp fast vattnet var iskallt. På vår väg tillbaka ner till cyklarna, från vattenfallet, lyckades vi skåda två apor. När vi kom tillbaka till cyklarna var klockan halv 6 och vi kämpade mot ljuset på väg tillbaka till hostlet, ungefär halvvägs tillbaka, var det riktigt mörkt och jag tänkte det var bara till att köra på. Om jag hade varit rädd och försiktig på vägen dit var jag inte lika försiktig och sakta på vägen hem, fast man knappt såg någonting. Det var en varm, lång och utmattad dag men riktigt fin.
På onsdagen lämnade vi Isla de Ometepe och tog oss till San Juan del sur (vid havet på västkusten) och med oss fick vi Marcus och Robert. När vi kom fram så tyckte vi det var konstigt att det var helt tomt på stranden, inte en kotte och så var det så fint väder. Vi insåg rätt snabbt när vi kom ner varför det var på det viset, vattnet var iskallt, Botilda kom fram till att det var under 20 grader, antagligen 18 eller 19 för det var nästan krampaktigt, där gick det inte att bada för min del. Och när jag försökte ligga på stranden gick inte det heller bra, det blåste jättemycket och man fick sand överallt, innanför bikinin, i väskan och i ögonen. Vi gav upp ganska snabbt och begav oss till hostlet. 
På torsdagen begav vi oss till en i princip helt öde strand, vi var de enda där, men där fanns lite hus och en restaurang. Solen lös och det var jättefint väder och platsen var också jättefin om man bortser från det iskalla vattnet. Konstigt att det var så kallt för att vara så varmt i El Salvador och Costa Rica (vad jag hade hört). 
På fredagen begav vi oss ut på en fisketur, vi gjorde det rätt sent så vi fick fiska i solnedgången. Först på båten trodde vi inte att vi skulle få fiska för vi körde rätt länge utan att de sa något. Vilket var underbart bara det. Men sen fick vi äntligen börja meta med färska fiskbitar. Det blåste rätt mycket så vi fick inte använda några riktiga fiskeverktyg, men att bara djuphavsmeta var trevligt nog. Tror det var omkring 25 meter ner till botten. Botilda fick som jag hade förutsatt den första fisken, sen fick Clara en mini som hon slängde i igen, sen fick Marcus den största, och Clara lyckades få en till. Medan jag och Robert inte fick något mer än den gång vi råkade fastna i varandras lina. Vi behöll inte fisken då vi inte skulle ha någon riktig möjlighet att tillaga den. Däremot gick vi till en fin restaurang vid stranden, där jag antagligen åt min finaste måltid hittills. Tyckte det var dyrt när min fiskfilé med någon sås och potatis och ris kostade 190 cordobas, vilket är 60 kr. Med ölen och skatt och dricks gick min nota på 250 cordobas vilket inte är mer än 75 kr. Något man insåg efter att för den maten var riktigt billigt, hemma skulle det varit 250 svenska. 
Nattlivet i San Juan del sur var helt okej, man träffade på lite folk man har träffat på några innan, tycker det är kul att se dem igen, att man alla är på väg och samma håll. Men nu lär vi nog inte se samma folk igen, för vi ska åka snabbt igenom Panama för att ta oss till Colombia och de flesta avslutar sin resa i Panama eller åker inte lika snabbt. 
På lördagen begav vi oss till Rivas i vår antagligen sista chickenbusfärd för denna resa, den färden erbjöd lite livemusik i början, mycket trevligt. Efter det sa vi hejdå till Marcus och Robert då de skulle till Leon och vi till Costa Rica. Gränsen mellan Nicaragua och Costa Rica gick smärtfritt, ingen cykeltaxi eller för mycket lurendrejeri, bara lite svårt att veta vart man skulle gå. 
Första natten i Costa Rica spenderades i Liberia där vi inkvarterades i vars ett singelrum. Tanken att sova helt ensam i ett rum efter ha sovit med minst en person i samma rum de senaste 6 veckorna var inget som tilltalade mig och Botilda så hon fick hoppa in hos mig. Att clara såg en kackerlacka i badrummet gjorde nästan så hon vill komma in till oss också, haha.
Tidigt på söndagen påbörjades vår färd till La Fortuna dit vi åkte i hopp av att se lava rinna ner från Vulcano Arenal på kvällen, tydligen var den inte lika aktiv som för ett år sedan så någon lava såg vi inte denna gång. Däremot spenderade vi en timme i en å på måndagsförmiddagen och sen på kvällen en timme i en naturligt varm källa. Helt otroligt att vattnet kunde vara så varmt och skönt, jätteskönt. I La Fortuna fick vi vår första varmvattendusch på mycket länge, nästan så att man brände sig. 
På tisdagen tog vi först en van sen en båt på lago de arenal och sen ytterligare en van för att ta oss till Monteverde. Både La Fortuna och Monteverde är riktiga turist mål, samt vårt nästa stopp på resan Jacó. Inget som jag gillade för det innebär högre priser. Det kan gärna vara många andra backpackers så länge det inte är för många svenskar eller för många turistturister. För att spara lite på pengarna och för att det är trevligt har det blivit en del lagad middag de senaste veckorna. Då blir det spagetti med tomatsås och grönsaker, vi får försöka variera oss lite mer, men det är det enklaste att laga I onsdags gick vi upp tidigt för att åka till Monteverde cloudforest (molnskog), tror inte Botilda och Clara blev så glada på mig när jag drog undan deras täcke för att de skulle maka sig upp. Vi gick i skogen i 2,5 timme och fick se några apor högt uppe i träden. Det var väldigt fint att gå där och vi gick till en utki8cksplats där man ska ha möjlighet att både se stilla havet och Atlanten men det var för molnigt att se det, men det är trots allt en molnskog. Klockan halv 3 blev vi hämtade av Aventura för att göra en zip-lining tur. Den innehöll 12 vanliga zip-lines, ett rep som man skulle glida nerför, en superman zip-line och en tarzan swing. Jag var riktigt nervös inför det hela men när jag väl började kändes det jättebra, det hela gick så fort. Dock skrek jag när vi skulle glida nerför repet, det var nog max 4 meter ner. Jag har aldrig åkt fritt fall eller någon sån åkattraktion förutom, känslan av att bara fall ner är skön men samtidigt läskig. Zip-lining innebär att man sitter fast i en sele och sen åker från en plattform till en annan plattform med hjälp av ett rep, det var lite svårt att inte bromsa under tiden, när man höll handen där uppe, för man skulle försöka att inte snurra runt vilket jag lyckades göra en gång ändå, mitt uppe i luften och kände att om jag skulle lyckas bromsa i slutet var jag tvungen att försöka komma tillbaka till utgångsläget. Man bromsar genom att med antingen en eller två händer dra sig uppåt bakom selen, något som inte var det enklaste så det blev att man oftast bara grep tag. Jag känner att det hela gick så fort att man knappt hann njuta, förrän superman kom, för då hängde man precis som en superman och behövde inte hålla fast i något, bara att hänga där och njuta av sikten, tror det var 120 meter upp och 400 meter lång. Efter det väntade tarzan swingen, vilket innebär att man skulle luta sig fram/hoppa ner med fritt fall i 3 sekunder och sen svingades man fram och tillbaka 2 gånger, jag var livrädd, men jag gjorde det, men som vi alla skrek, och mina ben darrade, enda tills andra svingen. 
På torsdagmorgon begav vi oss till stilla havet igen, närmare bestämt Jacó. Där vi hittade ett trevligt hostel med riktiga goda hamburgare. Hela eftermiddagen spenderades i princip med att fixa bussbiljett till Panama City, som tur är kan Botilda spanska och lyckades lösa det hela väldigt bra. Med ett bussföretag fanns där inga lediga avgångar förrän måndagmorgon men vi hittade ett annat som skulle avgå klockan 12 på lördagen. Nu var det bara att gå till banken och betala en deposit. Kan säga att det var riktigt mycket folk på banken och för att komma in var man tvungen att stängas in mellan två glasdörrar i några sekunder. På den banken fanns där drive in automat, hur lata har egentligen folk blivit, men var en rätt smart uppfinning. Efter det hela var löst gick vi ner till stranden och skulle svalka oss, man kunde svalka sig men vattnet kändes som 30 grader. Vi antingen dök eller följde med vågorna. Man kände sig minst sagt inte fräsch efteråt med allt salt och sand. Middag blev det på subway, äntligen hittade jag subway där jag fick de efterlängtade kakorna, de var inte likadana som hemma men ändå goda. Sen blev det lite party på hostlet med några som bodde där.
Fredagen spenderades först lite på stranden, mest i vattnet. För att jag och Clara sen skulle ha en surflektion i 3 timmar med en kanadensare vid namn Jessy som jobbade på hostlet. Han gick igenom lite saker att tänka på, säkerheten och hur man skulle göra. Efter det begav vi oss ut i vattnet, det var väldigt strömt, efter ett tag var man en helt annanstans på stranden så man fick gå upp på land och gå tillbaka och börja om. Jag tror jag lyckades ställa mig upp på snowboarden efter 5 gånger. Sen var det bara att träna balansen och se om man kunde svänga. Det gick rätt bra för min del tyckte jag och ville testa lite större vågor, dem med lite mer kraft men man märkte direkt skillnaden, problem att ställa sig upp. Vi tog vågorna när de hade gått ner, vi flöt med det vita, men jag ville testa en green wave som det kallas innan den har slagits ner, då ska man istället simma med vågen lite i sidled, testade 3 gånger och den sista gången lyckades jag nästan stå helt upp. Känner mig rätt nöjd över min insats. Man var slut i huvudet efteråt, för allt vatten som kommer på en med vågorna, och att sen försöka hålla fast i boarden. Vi åt middag på en tacobar och hade nog den godaste smoothiesen hittills, vi hamnade alla i matkoma efteråt så vi gick hem och somnade. Efter i alla fall en timme vaknade man och gjorde sig iordning för sängen för vi skulle upp 6 dagen efter och ta bussen till San Jose för att påbörja vår resa till Panama city. Resan till Panama city gick bra, efter 12,5 timme på bussen kom vi fram halv 2 Panamas tid där vi checkade in på Mamellenas hostel.
Nu ska vi göra frukost sen får vi se vad panama city har att ge, antagligen blir det panama kanalen sen lite shopping.
Ha det bra :)

Under torsdagen förra veckan gjorde vi vårt tredje och fjärde dyk, det kändes jättebra, kanske för att jag hade tagit någon typ av piller som ska hjälpa mot öronsmärtan, kostade endast 5 Lempiras (mindre än 2 sek) och de hjälpte faktiskt rätt bra. Sen åå fredagmorgonen gjorde vi våra två fundives, Fundiven var helt fantastiska om man bortser från att jag fick lite panik ett tag för jag trodde att jag hade tappat bort Clara men det visade sig att en av de som skulle med att dyka hade gått upp och inte var med oss. Men man kunde riktigt njuta av dyken och det fick mig att vilja dyka mer, göra the advance course. Det skulle bara ta 3 dagar till med de fun dives och skulle inte kosta allt för mycket men vi behövde åka vidare på vår resa. Efter fundiven gick vi till våra kompisars stuga på hostlet och hade en tidig förfest. Vi gjorde ett besök på stranden men det blåste så mycket att det blev inte för en lång stund. Det var meningen att vi skulle lämna Utila på lördageftermiddag, men vi trivdes så bra på ön och med folket som vi lärt känna att vi stannade en dag till. 
Tiden på Utila har varit helt underbar, det går inte att förklara riktigt, vi spenderade 8 nätter där. Vi lärde känna så många nya människor, snälla, trevliga, galna och oskrivbara. När vi till sist lämnade ön kändes det dock redo, vi behövde fortsätta vår resa.
På söndagen lämnade vi (jag, Clara, Botilda och de två tjejerna Botilda har rest med ett tag: Misha (Holland) och Christina (Tyskland), Kyle (USA) och Simon (Österrike), Kyle hade de andra mött i El Salvador och Simon lärde vi känna på ön) sen hade vi som sagt Utila och spenderade en natt i Honduras huvudstad, Tegucigalpa, vi kom fram sent på kvällen och allt var stängt och jag rekommenderar er att skippa huvudstäderna här borta. Men vi hittade ett .. På måndagmorgonen försökte vi hitta en direktbuss till León (nicaragua) men de var alla fulla, så vi fick ta en liten finare chickenbuss och sen en annan buss till gränsen, med oss fick vi en amerikanare som också skulle till León. När vi var på väg att ta den finare chickenbussen så gick Misha i täten och när alla såg oss komma såg det ut som de bara drog med henne som en fors. Det såg så himla roligt ut, och man kunde inte hålla sig från skratt men hon verkade ha koll på läget och sa att vi åkte med just dem om det skulle kosta 80 Lempiras istället för 90.
Mellan gränserna åkte vi cykeltaxi som vi betalade way to much for, men det var väldigt kul. För att komma in till Nicaragua fick vi ”träffa” en sjuksköterska som gav oss en lapp som tydligen visade att vi var friska, som vi sen gav till någon annan vid gränsen. 
När vi anlände till Leon träffade vi Brian (Canada), Roxanne (Irland) och Laura (Australien) som vi hade lärt känna på Utila och vi skrev upp oss för vulcanoboardingen till dagen efter. Vi var ute på en klubb som heter Camalleon.
Vid tisdaglunch påbörjade vi vår vulcanoboardingtur. Vi fick gå i en timma för att komma upp och under tiden höll man en board i handen. Det var väldigt vindigt där uppe och när en vindputs kom helt plötsligt trodde jag att jag skulle flyga iväg med boarden i handen, det var jätteläskigt. Ont gjorde det att gå för vinden blåste alla småstenar, blev ärdd och tänkte vad har jag gett mig in på. Väl helt uppe fick vi ta på oss en målaroverall och glasögon för att skydda mot alla stenar som man skulle möta på vägen ner från vulkanen. När man kom ner var man ändå skitig, speciellt i håret. Var riktigt rädd men när man väl hade kommit ner ville jag bara göra det igen, för jag hade varit så försiktig. Min uppmätta hastighet blev bara 29 km/h, och de bästa för den dagen hade en hastighet på över 70 km/h. Det var i alla fall sjukt coolt :)
När vi kom tillbaka var det en välbehövd dusch sen hittade vi en massa kanadensare som skulle vara där för en vecka så vi gjorde horseraise med dem sen introducerade de oss en ny dricklek som heter slap the cup, sjukt kul, speciellt när man hade fått tag på någon som man hela tiden gav ölglas till. Kyle var mitt offer dock när han inte klarade mer, gav de sig på mig istället. Jag som inte gillade öl innan denna resa börjar tycka om det nu. Sen gick vi till en annan klubb och dansade. 
I onsdags stod jag och Kyle för middagen, vi lagade det enkla spagetti med tomatsås och grönsaker och jag försökte göra guacamole men fick inte tag på några bra advokados. 
I torsdags gick vi på en vulkanhajk. Vi åkte till en minibuss i en timma sen gick vi i 1,5 timme till Vulkan telica där vi hittade ett grönområde där vi slog upp våra tält. Inte bästa kvalitet för vårt gick sönder hela tiden. På vägen upp fick jag rida lite, kändes häftigt. Sen såg vi solnedgången och sen lagade vi mat. Vi hade köpt en massa med oss, potatis, tortilla, grönsaker, marshmellows och så klart rom och Coca cola. När det var riktigt mörkt gick vi upp till vulkanens mynning, och kollade ner på lavan. Det var så sjukt häftigt, att se hur det glödde där nere, det bubbla inte som jag hade förväntat men det var riktigt coolt att se att lite mer än 50 meter ner (typ) från en befann sig lava. Det luktade väldigt starkt och efter ett tag där uppe blev man lite rädd, att man befann sig knappt 20 cm från kanten ner till en vulkan. Det extra coola med det hela var att det var fullmåne. 
Dagen efter var man mindre pigg och varmt var det, vi fick gå i 2,5 timme för att komma ner. Såg inte så mycket av vägen ner för var så trött och skitig och ville bara komma tillbaka till hostlet och duscha. Fredagkvällen gjorde vi Hamburgare och hade vår sista kväll tillsammans. Vi var alla väldigt trötta. Jag somnade i sängen i typ 10 min och väcks av att Botilda säger att hon och simon skulle gå över till andra baren och ta en mojito. Så då var det på det igen, förstår inte riktigt hur jag kunde vara uppe till 3 när jag var så trött, men var tvungen att festa sista kvällen tillsammans.
I lördags lämnade jag, Botilda och Clara för att spendera en natt i Granada. Sen åkte vi till Isla de Ometepe i Lago de Nicaragua, där vi befinner oss nu. Vi bor på ett hostel som heter Little Morgan's där vi bor i ett litet trähus med små sänghytter, myggnät runt dem. På taket av huset finns där så man kan sitta och prata så vi började spela yatzy och dricka cuba libre. Några timmar senare, kom Robert och Marcus, som Botilda hade träffat på Caye Caulker, dit. Med sig hade de två norrmän. Så där satt vi i 9 timmar och bara njöt av livet. 
Idag (måndag) hade vi tänkt cykla runt den delen av ön vi är på, men vi gav upp efter 2 km, vi cyklade inte ens i en timme. Det var mycket varmare än vi hade trott så vi valde att gå till stranden istället. 

Ha det bra :)

Igår besökte vi ett av de sju underverken, nämligen pyramiden Chichén Itzá. Det var ett väldigt stort område, trodde att det bara skulle vara typ pyramiden och lite till, men det var väldigt mycket att se, och eftersom vi hade 5 timmar tills bussen skulle gå var vi där ett bra tag. Det var lite så när man sett lite av det så har man sett det mesta, vilket har inneburit att vi inte tänker besöka fler pyramider i Mexiko i alla fall. Tyvärr fick man inte bestiga några av pyramiderna, de har spärrat av i alla fall 1 meter från varje pyramiddel. Om jag minns rätt från programmet "en idiot på en resa" så dog en kvinna där en gång så det är därför de inte tillåter det. 
Bussen som skulle ta oss till Mérida kom inte förrän efter 17 och då hade det börjat blåsa och dugga lite grann så det var nästan kallt att bara sitta i shorts och tröja. Det regnade på vägen till Mérida men inte i Mérida, så än så länge har vi haft tur med vädret, för det har bara kommit några droppar idag med, men det har bara varit skönt! 

Idag har vi bara gått rundor i Mérida och försökt fördriva tiden, rätt mysig stad men inget vi vill direkt göra. Vi har gått mycket och har hittat minitacos att äta, som kostar runt 3 svenska kronor stycket. Imorgon ska vi ta nattbuss till Belize city (fredag till lördag) för att ta oss vidare till ön Caye Caulker för lite snorkling i ett av de största barriär reven. 

Hostlet vi bor på är kanske inte det finaste, men är helt okej, man kan inte få allting när man vill bo för inte allt för mycket pengar. Här finns skåp att låsa in sina saker i så det kompenserar det hela.

Jag tycker inte det finns så mycket turister eller packpackers här, kommer nog stöta på mer när vi tar oss söderut. Både jag och Clara är blonda, vilket innebär rätt mkt blickar som man lärt att ignorera. Men lite roligt är det när några barn från en skolklass kollade konstigt på mig när vi besökte ett museum samtidigt. Vi är fortfarande rätt vita för tillfället, dock brände jag både näsa och en stor del under hakan första dagen. Mitt och Claras mål att bli bruna och blondare, vilket är något vi kommer att lyckas med, frågan är bara hur stor skillnad det kommer att vara när vi kommer hem!

Ska se om det händer någonting kul i staden ikväll, annars blir det väl tidig läggdags igen. Vi har snart kommit in i den nya tidszonen, sover längre på morgonen. 

Ha det bra!